jobb och lina.

Igår satt ringde dem från mnp och sa att jag fick komma och jobba kvällen om jag ville, yes tänkte jag då. Två timmar senare när jag kom till jobbet och såg att det var 164 i kö tänkte jag mest nej. Jag tror att jag har svarat Välkommen till bilprovningen säkert tre miljoner gånger och alla ville samma sak, det var dem med slutsiffra noll som ringde som tokar igår. Hur mycket man än försökte hjälpa dem så gick det inte, alla ville klara sig från sitt körförbud som inträder första mars och sen när de vill ha tider och så finns det inga. Först tidaerna man fick upp om man hade tur var i mitten av mars, andra kunde vara i maj, april. Sen att de börjar skrika som tokar i telefonen gör det inte bättre. Då försöker man fråga om de kan tänka sig att fara till nån annan station men där kan tiderna vara ännu längre bort. När jag äntligen fick min första rast var jag helt slut i huvudet, jag trodde aldrig att jag skulle orka sätta mig och svara i den där telefonen igen.
Mina fyra timmar gick väldigt sakta, men andra rasten hade iallafall sina ljusglimtar, och efter det så kände jag mig redo att ta en miljon samtal till innan jag fick gå hem.

Idag har jag varit på stan och tittat när lina Andersson har kommit hem. När jag kom dit var det första jag tänkte, shit vad mycket folk. Det var ganska grymt. Men det tog ett tag innan hon kom och när hon väl kom så gick jag, det var så kallt att jag inte ens kände mina tår. Fast jag fick iallafall se OS medaljen, och den hade man ju gärna haft själv :) Men det kommer kanske, eller så inte.

Nu ska jag iallafall tillbaka till jobbet och lämna in min tidrapport så att jag inte glömmer det och sen måste mina bossar fylla i en massa papper åt mig.  Jag ska skratta lite fult också åt alla som jobbar ikväll, glad att jag inte gör det sista dagen innan nollorna får körförbud.

Anders, två år idag! Jag saknar dig!

Ses

OS

Vilken dag det har varit idag, vilka underbara veckor. Jag vaknade halv ett idag i panik. Efter att ha fått köra runt min rara kusin inatt vaknade jag inte tidigare som jag hade planerat att göra och tänkte shit har jag missat hockeyn. Sen tittade jag på klockan och andades ut. Gick ner och käkade lite frukost innan det var dags, nu kan det väl få bli ett guld. Fast jag trodde verkligen att Finland skulle vinna. Jag måste säga att jag höll på att på både hjärnblödning och hjärtattack under matchen. Sista två minuterna låg jag och Emelie i min säng och hoppade som sälar. Vi kunde inte vara stilla och sen när jag såg hur nära Finland var att kvittera till 3-3 tänkte jag att det blir förlängning. Men till sist stod klockan på 20.00 och jag skrek, såja ett OS guld.  Men sen så började jag tänka tillbaka. Det var ju faktiskt inte första gången jag satt och skrek under det här veckorna, för Sverige har ju faktiskt tagit 6 guld till, 2 silver och 5 brons. Vi lilla Sverige har tagit 14 medaljer.

De här veckorna har varit bra, och sportnörd som man är så har man ju såklart inte kunnat slita sig från tvn, men det har varit så värt det.  Satt nyss och tittade på avslutningen, trist att OS bara är vart 4:e år, men det är bra på ett satt cokså nu kan man göra nåt annat än att bara sitta och häcka framför tvn.
Så med lite inspiration efter dagens hockey  match så for jag, Emelie och Emilia och åkte skridskor. Det var faktiskt jätte roligt, jag har inte stått på ett par skridskor på flera år. Jag var ganska säker på att det skulle bli många vurpor men tro det eller ej jag stod på benen i hela två timmar.

Nu känner man i fötterna att de värker, funderar på att gå och ta ett bad. Fast ska nog lägga mig och kika på en film först. Vancouver 2010, då är jag förhoppningsvis där. Eller iallafall med tvn om mina planer inte funkar. Tack Sverige för ett fantastiskt OS 2006!

Ses

match,smärta, trötthet

Jaa precis så känner sig min kropp just nu. Jag har haft en tung vecka. Först mår man jätte dåligt och får veta att man är sjuk, sen så kan man ändå inte göra nåt åt det utan måste troligtvis operera. Jag är grymt less på allt nu, jag vill bli frisk, jag vill åka lite bräda, jag vill köra skoter jag vill mycket.  Sen så har jag fått veta att jag inte kommer att få jobba på ett tag, perfekt för mitt liv, inte. Jag behöver pengar, men det finns inga tider.  Suck :/ Förhoppningsvis så får vi börja snart och då komme jag väl antagligen sitta och längta tills jag blir ledig, men så går det när man har ett enformigt jobb. "Välkommen till bilprovningen det är Caroline". Jag undrar hur många gånger jag har sagt det bara nu under min utbildning, men men det ger iallafall lite pengar. Sen kan man ju variera det lite med "Hejsan mitt namn är Caroline och jag ringer från Bredbandsbolaget" mm. Det är väl lättare att sitta och svara på bilprovningen föär där behöver jag bara göra som alla vill, men på sälj måste man anstränga sig liite mera, men man kan ha jävligt roligt mellan samtalen.

Sen så måste jag ju erkänna att det är ju bättre än andra jobb, och jag hade nog aldrig varit kvar på det stället om det inte hade varit för arbetskamraterna, och självklart pengarna då. Det är jag i ett stort behov av, för snart är det studenten för min del och det betyder att då börjar alla mina äventyr som jag har planerat in. Australien är först på den listan och den listan är lång med äventyr innan jag har tänkt komma tillbaka till Sverige och bosätta mig i Göteborg.

Hur det blir med alla planer får framtiden visa. Idag har jag iallafall haft match mot Kalix. Det började väl bra, men det slutade sämre. Jag vet inte riktigt vad vi höll på med där ett tag men inte var det basket iallafall. Många smällar och många slag, vilket inte var bra för min mage, men nu är det bara en match kvar och sen är allt över. Det är nu ångesten kommer krypande, kan jag verkligen ta det där klivet. Lägga skorna på hyllan och göra nåt annat, för basket har ju varit med i mitt liv så länge jag har levt, jag är född och uppvuxen med det. Det är nu man börjar tänka, var det där verkligen min sista match? Ja för tillfället så kommer nästa match vara det men sen hur det blir det beror ju på. Kommer jag att fara iväg och göra vad jag har tänkt eller blir jag tag ett kvar? En massa frågetecken som jag inte har nåt svar på. Det ids jag inte grubbla på nu utan jag får helt enkelt ta dagen som den kommer så ser jag vart jag hamnar.

Och du gör inte heller saken bättre, kan du inte bara säga rakt ut precis vad du tycker och tänker, det hade gjort allt så mycket lättare.

Förresten så har jag skaffat mig en ny hobby, xbox nhl. Såja det är grejjer det. fast vanligt playstation med mitt snowboard spel funkar också bra :)

Ses

såja

Jag kände att det var på tiden nu. Så nu är jag här.
Skola idag, tungt men jag har iallafall varit ledig från jobbet.
Skönt det, och snart blir det faktiskt studenten. Det ser jag fram emot.
Nej nu jävlar, nu ska jag träna.
Ses

Caarolinee

På nya äventyr i världen med min familj!

RSS 2.0