forts oslo :P

Forts oslolivet


Okeej, nu var det ett tag sen jag skrev sist, och tro mig här har det gått undan på senaste tiden.

Robin och Johan ska som sagt flytta till Trondheim och det är sjukt tråkigt, det kommer bli så jävla tomt utan dem, och det är dem två som håller ihop den här lägenheten väldigt mycket faktiskt. Från att dem berättade om sin flytt så har hela lägenheten fallit sönder.


Jossan och Annika har haft jordens bråk och Lina och Annika ska flytta nu till en annan lägenhet efter helgen. Jag och Angelica bestämde oss snabbt att vi faktiskt inte vill bo här utan killarna så vi började söka lägenhet.  Jossan sitter ensam med en trerummare och Sandra har flyttat in till andra Sandra.


Efter att ha kollat på lägenheter ett tag så fick vi äntligen gå på en visning på en takvåning uppe på Bislet. Jag gillar Bislet, det är centralt och ett fint område.


Sandra som bestämde sig att hon vill flytta med oss följde med mig efter jobbet för att kika på lägenheten.  Och vilken lght det var, så fort de slog upp dörrarna visste jag att här vill jag bo : )


Jossan som är ensam kvar ska också följa med oss i flytten och till min stora lycka så tyckte dem om mig och Sandra så mycket på visningen så de sa att om vi vill ha den så är det våran. Så vi har skaffat oss våran första riktiga egna lght.


Allt känns hur bra som helst och den första december så blir det flytt för våran del :P wohooo

Själva lägenheten är inte så stor men den är helt underbar, med egen takterrass, sne tak, toa inne i lägenheten, diskmaskin, tvättmaskin allt man verkligen vill ha i en lägenhet.


Jag är bara så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till iih. Även fast vi har bott här nu i snart två månader så är det inget eget vi har haft, bara ett rum. Nu ska jag äntligen få mig nåt helt eget. Jag känner bara hur det pirrar i hela kroppen.


Jag och Angelica, Sandra och Jossan. Vilken kvartett vi är alltså.
 

Sen så trivs jag så jävla bra här i Oslo så det faktiskt är sjukt. Jag känner att jag har lugn och ro i mig för första gången i hela mitt liv.
Jag känner inte paniken att jag måste iväg någonstans utan jag känner mig bara så hemma. Och det är en skön känsla.
Jag är inte längre på flykt från mitt förflutna, jag har slagit mig till ro och börjat ett nytt liv, men en underbar familj och underbara vänner, ett underbart jobb (i alla fall ibland) och allt känns bara underbart.


Jag vet inte vad som ska hända imorn eller i övermorn, om 2 veckor eller 3 månader. Jag tar helt enkelt dagen som den kommer och har inte den paniken som jag har haft förut att jag måste iväg, vara på flykt.
 
Jag bara är jag. Och jag trivs med att bara vara jag. Jag är en helt ny människa, den gamla Caroline har dött ut från mig och kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka.


Jag känner mig redo att ta tag i mitt liv och istället för att fly från det så lever jag det istället!




Idag så har dem julpyntat nere på Aker brygge. Det är mysigt och jag känner att julstämmningen börjar smyga sig på litegrann i kroppen. Den 7 december så vi vi julebord med Telio, det ska bli riktigt roligt och den 21 så åker jag till Gällivare. Där ska jag spendera en vecka innan jag åker hem igen, firar nyår och börjar jobba igen.


Helt ärligt så är jag livrädd för att åka till Gällivare, för jag vet precis hur det kommer låta och vad folk kommer att säga. Jag hoppas bara att mitt nya jag klarar av det.

Jag kan helt ärligt erkänna att jag faktiskt funderade starkt på att fira julen här hemma, men mamma och pappa ville ha mig till Gällivare. Så jag får helt enkelt åka dit en sväng.  Då kommer jag i alla fall att få träffa Lindas bebis så det ska bli roligt :P

Angelica ligger och sover och jag sitter och lyssnar musik och skriver här. Dags att lägga sig och sova själv skulle jag tro, imorn är det jobb och efter jobbet så ska jag och Marte spela billjar och dricka oss en öl.

Oslobo på obestämd framtid, det låter ganska bra, eller hur? : )

livet i oslo

Heey Oslo!

Okeej, i knoow jag skäms. Jag har inte berättat nåt om hur jag har haft det, eller hur jag HAR det här i oslo. Dåligt, ja jag vet! Vart ska jag ens börja? Hm .  . . Jag bor i centrala oslo på en gata som heter Brugata. Här bor jag i ett kollektiv med min kusin angelica i ett dubbelrum som faktiskt inte ens är halva mitt egna rum där hemma och med 7 svenskar till och 1 norrman.


Rummet bredvid oss till höger har vi mina favorit stockholmare Johan och Robin, de anlände en vecka efter mig och angelica och det måste vara de mysigaste killarna i hela världen. Gör goa, absolut! Det går inte en dag att man har tråkigt tillsammans med dem, även fast vi kanske inte alltid kommer helt överens och ett eller annat slag kan delas ut så är det absolut mina favoriter :P


Till vänser om oss bor den enda norrmannen, hur han har lyckats nässla sig in här är fortfarande ett frågetecken, men han är väldigt trevlig och jag trivs med honom också.


Längst bort från oss har vi två killar vid namn Ludvig och Joel. Ludde är från Linköping och Joel från Västerås och båda dem är hur mysiga killar som helst. Det finns så mycket att skriva om alla så jag vet inte ens vad jag ska skriva. Haha.


Rummet mitt emot oss bor det tre tjejer. Jossan från smögen (även kallat skagen av vissa) Lina och Annika från Jönköping. Hur gulliga tjejer som helst. 

Det allra bästa med vårt lilla kollektiv som utöver det består av ett kök, vardagsrum, dusch och toa (för att hitta den måste du faktiskt ut från lägenheten) är att vi alla har kommit ganska samtidigt och vissa bara med några dagars mellanrum och har genom det kunnat skapa en sån bra gemenskap och vi trivs riktigt bra här. Vi har alla gemensamma intressen och våra fester is the shit : P


Vad är det som här hänt sen jag kom hit då?

Joo. . min andra dag här i norge så var jag på intervjuv på ett bemanningsföretag, typ liknande arbetsförmedlingen för att söka jobb. Dem skickade mig till ett ställe som heter Telio och som säljer bredbandstelefoni. Telio behövde folk till sin kundtjänst, så min tredje dag knallade jag dit på en intervjuv med Frank.

Själva intervjuven gick jätte bra tyckte jag, men det enda kruxet var att jag skulle vara tvungen att kunna skriva på norska. Shiiit där var det kört var min första tanke.


Dagen efter ringer dem från adecco och säger att jag fått jobbet. Jag skulle börja på måndag. Överlycklig över att ha fått ett jobb så snabbt att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på, och vilken historia det kan bli i slutet.


Jag började på Telio med en veckas utbildning, 3 dagar med bara teori och två dagar på telefon. Jag fick sitta med en massa roliga människor som hade uppläring med mig. Den första jag satt med var Terje och redan första gången jag såg honom visste jag att honom har jag träffat förut, men jag kunde inte riktigt placera vart.

Efter några dagar kom vi fram till at vi faktiskt har träffat varann i aiya napa förra året  och nu jobbar vi tillsammans. Sen fick jag sitta med Rudi ett tag och båda han och Terje tvingade mig att ta en massa samtal som jag absolut inte hade lust med.


Efter det kom det stora provet då jag skulle sitta med Marius och han skulle bedöma mig och ge betyg på hur bra han tyckte att jag var. Marius är min supervisor och jag var riktigt nervös. Både för att allt är på norska och för att jag avskyr när folk ska bedöma mitt sätt att jobba. Men jag kunde vara lugn, det gick riktigt bra och vi fick oss ett gott skratt som vi nog aldrig kommer glömma : )


Nu har jag jobbat där i en månad och det går hur bra som helst. Jag har knäckt Telios rekord på inkommande samtal 3 gånger, min chef tycker bra om mig och har sagt till mina supervisors att dem absolut inte får släppa iväg mig från jobbet, jag har träffat och lärt känna hur underbara människor som helst (och våra telio fester är inte att leka med), dem har redan börjat prata om att fastanställa mig, jag kan förstå norska hur bra som helst och även skriva riktigt bra.

Sen så är det snack om att jag kanske kommer bli en supervisor lite längre fram i tiden. Jag ligger i alla fall bra till för det jobbet. Marius ger mig beröm för att jag är flink och jag trivs med mitt jobb och känner att jag verkligen är uppskattad där.

Med andra ord så har jag flyttat hit på obestämt framtid och vi får se hur länge det blir. Men just nu har jag absolut inga planer på att åka hem i alla fall!


Jag har säkert en miljon saker kvar att skriva om.  

Ganska sjukt att man längtar till jobbet. Har legat sjuk med 39,5 graders feber och längtat till jobbet. Idag har jag varit och jobbar och så roligt vi har haft, bara en massa bus hela tiden. Mee like my jobb : )

Nu ska jag söka lite lägenheter .  .  . vi tänkte faktiskt ta ett nytt steg i vardagen här för Johan och Robin ska flytta :/

Sen så har faktiskt Sandra kommit, och det är så jävla guld!

Snart helg, en lugnt förhoppningsvis.  . . även fast det aldrig slutar så :P

Caarolinee

På nya äventyr i världen med min familj!

RSS 2.0