Ett nytt kapitel

Tiden är en märklig sak egentligen, som den bara springer iväg. Det känns som att de var en vecka sen jag kom hit till Oslo men jag har snart varit här i ett år, bara några månader kvar. Helt sjukt.

Så nu var det dags för ett nytt kapitel.

Fast jobb har kommit för ett tag sen och lönen har ökat rejält, vilket jag absolut inte gnäller över : )

Lägenheten på Sofies gate är uppsagd och mina dagar att bo med folk är över. Nu tar jag nya tag, springer på IKEA och ska flytta in i min alldeles egna lägenhet.

Måste erkänna att jag faktiskkt är ganska nervös, men som tur är så har jag Angelica och Sandra i huset bredvid och Ronja våningen över, så jag kommer nog klara mig ganska bra. Känslan och veta att jag bara kan gå hem och veta att jag kan vara helt ensam om jag verkligen vill är helt otrolig. Tänk att den här dagen skulle komma när jag faktiskt vågar stå på mina egna ben.

Jobbet är fortfarande okej, jag trivs så bra med alla jag jobbar med .  . .  eller ja det finns ju undantag men nu är jag iallafall på andra sidan väggen även fast rösten ibland ekar i huvudet. Men jag och Maria har våra egna sätt att blockera ut den ;)

Det enda som saknas där just nu är min Oppa. Han ska flyga iväg från oss och lämnar ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas. Hur mycket man än försöker så är det en människa som inte går att ersätta. Men jag kommer alltid att ha med mig de som jag har lärt mig från honom. Han är ju trots allt nästan min storebror : ) Tur att han kommer hem nångång, vi vet inte när men vi vet att han kommer tillbaka.

 . .  . tänk om det är så som dem säger?

Kanske måste jag sopa bort allt det gamla för att kunna börja om på nytt?

Kanske är jag ett steg på vägen, men nervös det är jag.

Sen att du kom och spökade i mitt liv, men jag tar en dag i taget och det är tråkigt att det blev som det blev.

Nu har vi sommarfesten att se fram emot på fredag, med segling, dricka och mat. Haha det ska bli spännande att se hur den kvällen slutar, för vi vet ju alla som var med på julebordet hur det gick. Telio på fest, det kan helt enkelt inte bli bättre.

Sen så blir det nog ett test för oss, vi får se hur det går.

Klarar vi det? Jaa det tror jag  :)

Semester kommer passande nu och det blir att packa väskan och flyga härifrån.

Nervös? Nei inte jag, fy fan jag är så nervös så att jag inte vet, men för vad egentligen? Träffa dig`? Det var länge sen, men ändå, hallå vad håller jag på med?

Egentligen så har jag ingen lust att dra härifrån, jag vill spendera min sommar i mitt underbara Oslo, men det hinns det också.

Sen så måste jag dit och rädda A från allt, hålla lite koll ;)

Nei sista rycket nu, kom igen kämpa. Tänk tech tech tech och sen så är det semester.

Jag ser fram emot våran sista bussresa, bara du och jag.




Kommentarer
angelica

det är överskattat att stå på egna ben, så långt har jag inte kommit ännu. så det är bra att du kommer hit och håller koll på mig ;P



saknar er och faktiskt oslo en del till och med.

men ses snart ;)

2008-06-20 @ 01:37:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caarolinee

På nya äventyr i världen med min familj!

RSS 2.0