Den eviga längtan och väntan fortsätter...


Och så kom dagen jag har väntat på
. Kanske att vi idag skulle få veta om våran lilla sjövilda busunge var en pojke eller en flicka. Haha, jag skrattar åt mig själv när jag tänker på det. Hur kunde jag vara så optimistisk.

Nejdå, det var knappt så att dem fick mätt den lille rackaren, för han/hon busade på som bara den. Snurrade runt, slog lite volter, sparkade, flyttade på sig så fort dem skulle mäta. Fick iallafall bekräftat att det var en liten sjövild galning där inne : ) Barnmorskan bara skrattade när hon försökte mäta och bängla. Hon höll nästan på att ge upp.

Sen den här fina ultraljudsstaven som dem håller mot magen, den ville busisen försöka sparka bort från insidan, så hon var tvungen att hålla ner den ganska hårt för att den inte skulle flytta på sig. Rackarunge. Jag tror den brås på mig, haha :  )

Men den växer på bra iallafall tycker barnmorskan, allt såg fint ut. Och jag hade fortfarande mycket fostervatten kvar, så jag behöver inte oroa mig för det ännu. Jävligt skönt. Har gått och tänkt mycket på det där så det är skönt att veta att jag hade normalt med fostervatten efter min lilla tur i Molde.

Enligt henne så var jag i vecka 24+0 idag, alltså går jag in i vecka 25. Och jag är så förrvirrad för alla säger olika hela tiden. Och det stämmer heller inte med när jag är beräknad, för då måste det bli tidigare. Men jag antar att den kommer när den kommer : )

Jag lyssnar nu på den sista och utgår från att jag är i vecka 25 idag :  )

Ska tillbaka på tillväxt kontroll om 4 veckor så kanske vi får veta det då? Haha jag tvivlar starkt, men man kan ju hoppas :  )

Det var synd att Tommy inte kunde vara med idag, så hade han kanske förstått vad jag menar när jag säger att det slår volter i min mage och att det känns som att åka berg och dalbana. Men han kanske kan följa med nästa gång om jag har tur. Tycker att han också ska få se hur det ser ut, vårat fina lilla mirakel :  )

Han var nog ganska spänd när jag ringde idag och skulle berätta, men skrattade gott när jag sa att bebisen visade rumpan åt mig när dem skulle kolla könet.

Nej, nu frukost.

- C

Min man är underbar...

Tommy är helt underbar, det bästa som finns.

I flera dagar har han väckt mig med att frukosten är klar och att det bara är att kliva upp och äta, han lagar mat och tar hand om mig när jag mår dåligt, och han håller om mig på nätterna när jag är rädd.

Just nu så fick han ett ryck och städar hela lägenheten. Jag som tänkte överraska honom till veckan och göra det, men får hitta på nåt annat. Han har även fixat med tvätthögen som har legat och väntat på att bli tvättad, innan jag ens har klivit upp så har han tvättat och hängt ut och vikt ihop nu två dar i rad.

Jag skäms för att han gör allt det och jag har inte gjort nåt.

Han ska få extra många pussar sen tror jag : )

Nu började han putsa fönster, nåt som jag skulle göra.

-

Ååh vi har haft härligt väder hela helgen. Igår så var vi i Drammen på spiralen tror jag det hette, var där och gick och njöt av utsikten och solen. Lite ont att gå upp och ner bara pga av min foglossning, känns som att hela höften ska ramla ihop. Men då hade jag min man vid min sida som fick stötta mig. Satt sen mest bara och njöt av solen, förbannade mig på affärer som stängde tidigt innan vi hann handla och åkte runt i halva Oslo för att hitta en matvaruaffär som var öppen och svor som en gris innan vi hittade en.

Idag var vi på Enebakk och spelade minigolf. Det var mysigt, lite mycket folk kanske men det får man ju anta att det är när det är så fint väder. Men det var mysigt. Men jag förlorade. FAN!

Det bästa är att jag äntligen har fått lite färg på kroppen. Är fortfarande spökblek, men det börjar ju ta sig litegrann. Blir att pressa på altanen resten av veckan om det fortsätter med finvädret :  )

-

Nu är jag förresten i mitten av vecka 24 så det börjar närma sig. Magen börjar ta mer form och sammandragningarna kommer och går. 115 dagar kvar tills det är beräknat. Jag längtar.

Ska förresten och se på mitt lilla troll på torsdag, jag hoppas att vi får veta kön då. Tommy måste jobba så jag får gå själv den här gången, så får vi se om den lilla rackaren kniper ihop benen igen eller om vi får veta vad det är.

Vi får se.

Tills dess -  tjoffs.

- C

minisemester som blev sjukhusbesök

Ja, allt blir ju inte alltid som planerat. Speciellt inte när det kommer till mig och Tommy.

För nån helg sen när vi var nere i Kristiansand så fick ambulansen komma och hämta honom mitt i natten för han hade fått njurstensanfall mitt i allt och kvar blev jag helt ensam i en främmade stad med hans dotter.  Han fick ligga på sjukhus för observation och jag fick hämta honom dagen efter som tur var.

Och nu, nu skulle vi på en helg weekend till svärmor på Sunndalsöra och vad händer? Jo jag fick vara där en dag, sen fick jag åka ambulans först till legevakten på sunndal och sen en till ambulans till sjukhuset i Molde. Läkarna trodde att mitt fostervatten hade gått för tidigt eller att jag hade hål i fosterhinnan som gjorde att jag läkte vatten och gav mig så fint besked om att mest troligt så blir jag liggande i flera veckor. Suck.

Det som var värst är när dem måste informera om vad som kan hända. Var bara i vecka 20 då, så dem berättar för mig vad som kan hända som värst och försöker lugna ner mig som ligger och gråter som en idiot. Det är det värsta jag har vart med om, den känslan att dem tror att jag ska in på förlossning för att jag hade ont i magen och dem trodde att mina värkar hade satt igång och veta att det inte finns en chans att det går att rädda lillen om den kommer ut. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket i hela mitt liv.

Jag blev lagt in för observation på födeavdelningen, jag som inte skulle dit förän om 20 veckor.

Jag har fått ligga ner i sängen från att jag kom dit och ett dygn framåt. Fick inte kliva upp för att gå på toa utan fick kissa i potta, hehe. Det var en konstig känsla. Fick ligga ner när jag åt, fick dricka med sugrör för att inte sätta mig upp för mycket. Läkarna har stuckit sönder mig för att ta tester, kollar feber osv. Kände mig som en stickdocka med mina blodårer som rullar och är osynliga. Men det gick bra efter MÅNGA om och med.

Som tur var hade jag Tommy med mig.

Läkarna var och klämde och kände, kollade ultraljud osv. Dem var helt underbara barnmorskorna och pratade och berättade. Hon som tog emot mig berättade att när jag kom in så var hon så nervös och trodde att allt skulle gå till helvete. Men att alla tester var fina och allt såg mycket bättre ut efter bara nån dag.

Värst var ändå när Tommy var tvungen att åka tillbaka till Oslo för att jobba och jag blev kvar på sjukhuset. Det blev ganska många tårar, men tacka gudarna så har jag världens bästa föräldrar och mamma flög ner till Molde för att vara med mig.

Efter några dagar så släppte dem ut mig, allt såg bra ut med bebisen och vi mår bra : ) Jag har blivit beordrad full vila och får inte resa. Så mamma fick köra ner bilen till Oslo och nu får jag helt enkelt stanna här tills bebisen kommer i september.

Mamma stannade och tog hand om oss i några dagar, det var helt underbart att ha henne här för en gång skull. Träffar ju nästan aldrig dem, önskar att det vore oftare. Men kanske en dag? :  )

Hon hann också med att köpa en ny säng till mig och Tommy, vilket vi är VÄLDIGT tacksamma över. Nu sover jag mycket bättre på nätterna och han sover som en stock. Vaknar inte ens av sitt alarm.

Nej, det här blev långt. Nu orkar jag inte skriva mer.

Snart är jag i vecka 23, tiden rusar på.

Nu ska jag lura tillbaka tven från min gubbe som bara sitter och spelar xbox. suck. hihi :  )

Ha en fin helg!

- C

Caarolinee

På nya äventyr i världen med min familj!

RSS 2.0